5. Malning

Eftersom jag inte har en stor kvarn jag kan lägga ner allt i på en gång har jag improviserat lite för att förenkla hanteringen. Till att börja med samlar jag allt i stora kassar. De bör vara kraftiga för att tåla de ganska spetsiga pinnar och stickor som blir av bladnerver och stjälkdelar och som annars lätt kan sticka hål på pappen/plasten. Och på huden i händerna. Först krossar jag nämligen allt för hand. Ordentligt. Mala mala. Mycket. Allteftersom kan man börja sila med vanlig hushållssil eller myggnät. Gå över till att jobba med tobaken i bunkar, skålar och kvarn eller mixer. Och mala igen det som stannar i silen. Och sila. Och mala igen, osv. Allt ska med och malas. Färdigmalen torr snustobak bör vara nästan på gränsen till mjöl i konsistensen för att få finmalet snus av typ Ljunglöfs ettan, lite grövre för Grovsnusvarianten. Bered dig på att det dammar! Lite grövre delar gör förstås ingenting, det ger till och med en lite trivsam rustik känsla. Jag köpte en traditionell hushållskvarn på loppis för fem kronor för att mala med, vilket funkar bra. Men det är ju mycket manuellt arbete att veva. Jag funderar på att koppla till en liten lågvarvig elmotor i år. Elmixer, hushållsassistent, mortel, allt kan vara värt att pröva. Fast det kan slita rätt ordentligt på knivarna i en mixer. Förstör den inte i onödan.

Förvara den snustorra tobaken svalt och mörkt i lufttäta förpackningar tills du tycker det är dags att bereda den. Förmodligen inte särskilt länge första gången eftersom du är otålig!

Nästa sida