Jag hade inte förberett mer än ca 16 kvm sammanhängande jord att plantera på och ändå gav det mig flera kilo torkad tobak. Och då hade jag också ett i mitt tycke enormt svinn. Jag hade jättemycket plantor och tryckte desperat ner dom i klumpar, för tätt, överallt annars i trädgården jag kom åt, och jag fick gallra kraftigt allteftersom de växte till sig.
Jorden förberedde jag genom att gräva igenom och vända ordentligt en vanlig gräsmatta, ta bort grästuvorna, hälla på några säckar planteringsjord, blanda i två skottkärror med sand och en stor hink med hästskit. Några lass med aska från kaminen åkte med också. Sen stod det så någon vecka och vände jag runt det igen. Jorden var ganska lucker. Jag har inga exakta mått men jag tror de gillade gödslingen och jordmånen, för de plantor som hamnade på mindre omsorgsfullt beredda platser tog sig inte tillnärmelsevis lika bra. Plantor i köks/rosenrabatten tog sig också bra. Även den fick jordtillskott och gödsling. Tänk på naturen, inga kemikalier!
Jag började sätta ut plantorna när de hade minst två bladpar och bladen var stora som groblad. Vissa var ganska högväxta, dessa satte jag helt enkelt lite djupare för jag var rädd att de annars skulle bli för övertunga. Låt jorden från såkrukan följa med så riskerar man inte att skada rötterna. Misstaget att sätta dem för tätt gör jag inte om. Men de såg ju så små och ynkliga ut på den *stora* åkern… lämna 50 cm mellan varje planta. De blir riktigt stora om förutsättningarna är de rätta; över en meter höga och blad stora som rabarber.